Ännu en dag har börjat, för en vecka sedan var jag i New York och svettades. Nu är jag i Sverige och tittar ut på regnet som öser ner, känns inte så upplyftande. Samtidigt är det bra eftersom jag ska åka till jobbet om två timmar så det finns inte så mycket annat som lockar. Förutom att städa här hemma då, men det kan jag inte kalla lockande precis...

Igår kväll kämpade vi några timmar med vårt akvarium som hade blivit helt överväxt av gröna, trådiga alger. Vi var inställda på att det skulle ta tid för det var verkligen värre än det någonsin har varit. Så vi lyfte ur alla fiskar till en skål, plockade ur alla växter och tömde ur allt vatten. Sen var det dags att skrubba, alla växter blev sköljda och befriade från sitt trådiga täcke och bottengruset blev ordentligt genomsköljt. När allting ändå var tömt passade vi på att flytta hela härligheten. Så nu har fiskarna fått ett nytt hem inne på kontoret där det är lite avskilt från allt solljus som förmodligen har varit en stor del, eller hela anledningen, i algernas framgång. Förhoppningsvis kommer det minska ordentligt nu när de får nöja sig med ljuset från sina lysrör. Vi ska även fylla på med lite nya fiskar, en av arterna förökar sig ganska frekvent så för att undvika inavel behövs det lite nya förmågor där. Sen kanske en ny art skulle kunna göra entré för den här sammansättningen har varit ganska konstant ett tag.

Det blev ingen ritning igår, får ta det imorgon efter jobbet. Kanske till och med kan hitta en på hyresvärdens hemsida, helst med färdiga mått och alllt men finns det bara en planlösning så kan jag fylla på måtten själv. Sen får vi se när uppstarten blir, nästa helg ska vi på bröllop och helgen efter jobbar jag. Det måste såklart inte ske på en helg, förmodligen kommer vi handla på en vardag för att undvika trängsel, men man vill ju helst börja på en dag när man har obegränsat med tid. Inte när Lasse kommer hem från jobbet kl 19 och jag ska gå upp kl 05, det är en typiskt dålig tid.

Dags att möta dagen, äta något, duscha och kasta sig ut i ovädret för att vårda sjuka människor...
Vi hörs!

Börjar känna att jag är tillbaka till det normala igen efter resan. Jetlagen har slagit ganska hårt så jag är trött på dagarna men kan inte sova på nätterna som ni förstår en riktigt ond cirkel. Men idag har jag känt mig "normalt" trött, är aldrig pigg när jag har gått upp kl 06 eller tidigare.

Så...skrivandet känns inte lika flytande nu som när jag var igång varje dag men jag ska försöka återge min dag i New York så bra som möjligt. Jag fick en riktigt bra plats på flyget från Las Vegas, fick sitta längst fram precis bakom första klass. Det innebar ett enormt benutrymme så jag kunde verkligen sträcka ut mig som jag ville hela natten men jag hade ändå svårt att sova så det blev bara ca 2 timmars sömn. Landade en halvtimme tidigt så klockan var bara 05 på morgonen men innan jag hade kommit igenom alla kontroller, hittat tågstationen och kommit in till stan hade den hunnit bli 7. Då det inte var någon servering på planet kändes det i magen att det var dags att leta upp ett frukostställe. Det blev en äkta amerikansk creamcheese bagel och kaffe sen var jag redo att möta ett uppvaknande New York. Jag gjorde staden med en engångskamera i högsta hugg eftersom kameran i min iPhone fortfarande strejkade. Ska inte trötta ut er med detaljer om platserna jag besökte då man måste se dem själv för att förstå. Jag började med Times Square med dess gigantiska, blinkande neonskyltar. Efter det följde Broadway, även där avlöste neonskyltarna varandra längs båda sidor av gatan. Jag avklarade det "obligatoriska" besöket i Empire State Building, vilket var mycket bra för en turist som jag som bara hade en dag på mig att se hela stan. Man såg verkligen allt, självklart missar man ju detaljerna som varje stadsdel har att erbjuda men helhetsbilden fanns ändå där. Kände mig riktigt optimistisk när jag så att Central Park var så nära så jag bestämde mig för att styra mina steg ditåt när jag hade tagit hissen de 86 trapporna från toppen av ESB. Det såg mycket närmre ut uppifrån än vad det kändes som i fötterna när jag väl gick dit. Men det var ganska skönt att komma dit och sätta mig på en parkbänk och slippa undan alla stadsljud en stund. När jag skulle därifrån gick jag visserligen en stor omväg så min promenad blev förmodligen flera kilometer längre än vad den kunde ha blivit.

Det var en komprimerad sammanfattning av min dag i The Big Apple, jag hade strålande sol hela dagen till skillnad från Lasse som hade åskoväder och blev fast på flygplatsen hela dagen. Nu har jag väntat hela dagen på att komma hem för att rita upp en planritning över lägenheten så vi kan börja planera för vår omtapetsering som vi har planerat så jag har inte tid att skriva mer!

Då är vi tillbaka i Las Vegas där vår resa började och där den också slutar. Känns ofattbart att 1,5 vecka kan gå så fort!

Igår var en ganska ospännande dag för, som jag skrev tidigare, var det en långkörare genom öknen. Som dessutom var samma öken som vi körde genom i början av resan så vi såg inget nytt. Det som kunde ha gjort resan lite spännande på ett mindre positivt sätt var att bilen lät konstigt redan från start och den varvade rejält när man gasade. När vi hade 70 miles kvar till Vegas började en varningslampa lysa på panelen att något var för varmt, men vi såg ingen rök och kände ingen konstig lukt så vi körde vidare ändå. Vad skulle vi gjöra när vi var på en motorväg genom öknen utan en avfart i sikte. Plötsligt gick det inte att gasa hur mycket Lasse än tryckte ner pedalen så då var vi tvugna att slå på varningsblinkersen och köra in till vägkanten. Där stod vi en stund och hoppades på att bilen skulle kunna svalna lite, i den stekande ökensolen. Tillslut gick det åtminstone att köra framåt så vi höll en något lägre hastighet för att hålla varvtalet nere och tog oss hela vägen till Las Vegas. Killen på uthyrningen sa att det var vanligt för en bil i den storleken vi hade hyrt att det blev överhettad när man körde så långt genom öknen så det var inget konstigt.

Vi tog en taxi till hotellet, nu bor vi på Bellagio som är i en annan klass än de ställen vi har bott på senaste dagarna. I lobbyn är taket täckt av stora blommor i glas och vaser med höga rosor och liljor står i långa rader längs disken. Vi fick ett rum på 14:e våningen med utsikt mot baksidan, vilket inte gjorde så mycket eftersom vi ändå inte skulle vara på rummet. Vi vilade en stund efter den långa körningen och sen skulle vi göra oss klara för att gå ut och käka när Lasse plötsligt får en blixtrande huvudvärk. Han blev helt utslagen en stund så vi fick lägga oss på sängen en stund till och vila. Vi tolkade det som ett symtom på för lite mat och vätska så vi tog oss tillslut ut på "The Strip" för att hitta lite mat. Värmen här liknar inget annat jag har varit med om, inte ens den varmaste dagen i Egypten slår den här värmen. Något som förmodligen inte är så bra om du har extrem huvudvärk för när vi hade ätit så kom den tillbaka. Lite synd eftersom det var vår sista kväll tillsammans den här resan men staden finns ju kvar och då har vi sparat lite att titta på till nästa gång vi kommer hit. Gör vi det behöver vi nog två dagar här för trots att själva kärnan av Las Vegas med alla hotell och kasinon inte är så stort så är varje hotell så unikt att det är värt ett besök. Bland annat fontänerna här på Bellagio som skjuter vatten flera meter upp i luften blandat med färgat ljus så det blir som ett fyrverkeri av vatten. Tack vare att Lasse trampade i en äcklig blöt fläck i vårt första rum har vi nu utsikt över fontänerna från vårt fönster.

Nu ligger jag ensam i sängen för idag ska Lasse jobba, han är på ett Virgin Galactic konvent här på hotellet som håller på hela dagen. Allting runt det här konventet är väldigt exclusive så inga utomstående får vara med. Ikväll är det en stor fest med många betydelsefulla männsikor som är bra att knyta kontakten med så därför kommer jag och Lasse inte flyga hem tillsammans. Detta för att om man flyger från Las Vegas så är det en väntetid på ca 13 timmar i New York vilket gör att om jag skulle stanna kvar här till imorgonkväll när han flyger hem så skulle jag landa i Sverige 3 timmar innan jag ska vara på nya jobbet vilket inte kändes helt okej. Därför flyger jag ikväll istället så jag landar på söndagmorgon och har en dag på mig att bli fräsch efter resan innan jag börjar jobba.

Får se vad jag ska hitta på idag, det känns väldigt lockande att ta med mig min bok och bara ligga vid poolen hela dagen tills det är dags att åka. Ska väga min väska också och se om jag behöver packa om något till handbagaget för att undvika övervikt när jag checkar in det på flyget. Det här blir förmodligen min sista uppdatering innan jag är hemma igen men med tanke på hur fort tiden har gått här så kommer det väl kännas som fem minuter sen jag skrev det här då, för mig i alla fall.

Där är vi nu, ca 16 mil norr om Los Angeles. Det är en genuin hamnstad eller by snarare, små gulliga hus och bryggor överallt. Fisk och skaldjursresturangerna radar upp sig utmed hamnen och mitt ute i viken finns en brygga som ockuperas av en flock sälar. Vi satt i ett uterum på resturangen vi åt middag på och kunde höra sälarnas säregna läte och rätt som det var simmade en säl förbi, dök under ytan och simmade förmodligen ut till sina kompisar igen. Det fanns även en hel del småbutiker visa riktigt turistinriktade med vykort och t-shirtar med ortens namn på och vissa helt överfyllda med prylar. Jag gillar mest de överfyllda butikerna för det är där man kan göra unika fynd. Nu skulle alla ställen stänga just när vi började gå runt, vilket kanske var tur för annars hade mitt bagage förmodligen blivit ännu tyngre och fyllt med saker som skulle vara svåra att placera när vi kommer hem. Men två gulliga sälar blev det i alla fall.

Vägen vi tog hit var riktigt häftig, den gick utmed kusten och var otroligt vacker. Det kommer komma en hel hög med bilder när vi kommer hem sen och har kunnat titta igenom alla. Jag ångrar lite att jag förlitade mig på iPhone kameran för trots att den ger riktigt fina bilder hade vissa motiv säkert gjort sig bättre om man hade haft en bättre zoom. I alla fall tänk er en ca 100 meter hög bergvägg med klarblått vatten som slår in mot klipporna nedanför ovanpå den bergväggen går en väg och på andra sidan vägen reser sig ytterligare en bergvägg minst lika hög som den nedanför. Så såg största delen av vår resväg ut idag. Det vackra var att bergväggen nedanför vägen gick nästan rakt ner så utsikten blev magnifik men på andra sidan vägen var det mer sluttande och mer grönt. Det var böljande kullar med träd och buskar och där det blev en dalgång mellan bergen svepte molnen in mellan och höljde in bergstopparna i en vit slöja. När vi hade stannat några gånger så bestämde vi att nu kör vi raka vägen till hotellet den sträckan som var kvar, men det blir ju aldrig som man tänkt sig. Den här gången på ett positivt sätt för vi kom fram till ett ställe där det var packad med människor på en utkiksplats. Vi började spana efter valar men det var alldeles för grunt så Lasse sa att det kanske är sälar. Då tittade jag ner på stranden "stora jävla djur" hävde jag ur mig för jag blev så chockad. På stranden låg det horder av jättestora sälar, elefantsälar fick vi veta att de hette. Så vi svängde in och klev ur bilen. Det första vi möttes av var små gulbruna ekorrar som kilade omkring, de hade blivit så vana vid människor att de till och med hoppade upp i knät på en tjej som matade dem med smulor. När Lasse böjde sig ner för att fota dem var de enda framme och nosade på hans hand för att se om han hade något ätbart. Elefantsälarna var enorma och högljuda men väldigt fascinerande att titta på. De var även riktigt snabba och kunde komma upp i ca 40km/h. Det fanns en guide där som man kunde ställa frågor till det var så vi fick veta vad det var för art och hur snabba de var.

Dagens vyer och upplevelser har skiljt sig helt från det vi har gjort hittills och känns som en fantastiskt avslutning på den här resan. Vi har självklart två dagar kvar men morgondagen bjuder på en sju timmars (om vi kör non-stop) bilresa genom öknen så där har vi den dagen. Fredagen innebär jobb för Lasse och jag ska väl spela bort mina växelpengar och se vad Las Vegas har att erbjuda. Vi har redan börjat fundera på att komma tillbaka och göra en riktig roadtrip genom hela USA och Morro Bay finns redan med på rutten.

Dagens första aktivitet var obeskrivligt kul! Vi kom fram till iFly där vi skulle få prova på "indoor skydiving" ungefärligt översatt fallskärmshoppning inomhus. Först fick vi registrera oss på en dator där och skriva under intyg på att vi inte hade några sjukdomar eller tidigare eller nuvarande skador som kunde påverkas av flygningen, allt för att inte kunna stämma dem efteråt. Sen fick vi sitta och vänta en lång stund men då fick vi tid att kolla in alla andra som var före oss in i lufttunneln för att få en föraning om vad vi hade givit oss in på. Sen var det dags för lektion så hela vår grupp fick gå in i ett klassrum för att se på en kort film och få instruktioner om hur man tog sig in och ut och hur man skulle bete sig inne i tunneln.

Så till själva flygningen, vi fick tjusiga overaller med matchande skyddglasögon och hjälmar samt öronproppar i läckra färger. När vi hade "primpat" oss fick vi gå in i väntrummet som var en avskärmad del av lufttunneln. Man fick hålla armarna intill bröstet och luta sig in och när man var inne fällde man ut armarna och benen precis som när man hoppar fallskärm. Då låg man ovanpå en luftström så stark att man kunde sväva omkring, instruktören hjälpte till att justera armar, ben och huvudet så att man hamnade i rätt position sedan fick man sväva omkring där i ca 1 minut. Alla fick två flygningar à 1 minut för min del var jag så nervös att jag fick tänka på att andas för att inte sitta och hålla andan innan första minuten i tunneln. Inte för att det såg så hemskt ut utan mer för att jag inte visste hur det skulle kännas och hur man skulle flyga runt. Men det var hur kul som helst och jag kunde knappt vänta tills det var min tur igen. Men det är också en sån känsla som jag skulle kunna beskriva med tusen ord utan att riktigt kunna förmedla hur det faktiskt var. Men det finns lite bilder som ni kan kolla in och så småningom ska vi lägga upp videon som vi fick med men den behöver klippas lite först för den är på alla som var med i vår grupp. För att se bilderna klicka här.

Resten av dagen spenderades på ytterligare en outlet men det blev inte lika mycket shopping den här gången för det var ungefär samma butiker som sist och de hade i stort sett samma utbud som då. Men det var trots allt 145 butiker att gå igenom så det tog sin tid.

På vägen hem var trafiken ganska packad på motorvägen så vi svängde av för att äta och hamnade i vad som hade kunnat vara Asien. Det var little Saigon, Vietnam town och liknande kvarter överallt och alla männsikor vi såg var från Asien. Lasse fick för sig att det var som i ett South Parkavsnitt att asiater är lite luriga så då kunde vi inte äta där. Ingen av oss tycker så egentligen men det blev en "grej" just då så vi åkte vidare. Vid nästa ställe vi svängde in på var det samma sak så vi gav upp och körde ut på motorvägen igen. Det var då vi verkligen uppmärksammade att 99% av alla vi körde förbi eller som körde förbi oss hade asiatiskt påbrå. Efter att vi hade kört några kilometer byttes det asiatiska ursprunget ut mot sydamerikansk härstamning så då chansade vi på ett ställe där det fanns flera olika matställen. Vi hittade ett ställe som hette Gerry´s Grill vilket lät väldigt amerikanskt och helt rätt för kvällen. Vad tror ni mötte oss när vi kom in? Asiater! Det var en ulv i fårakläder eller en asiat i grillförkläde. Men då hade vi redan gått in genom dörren och det såg trevligt ut så det fick bli vårt middagsställe. Jag fick bränd tonfisk och Lasse fick en färglös nudelrätt med några ensamma räkor och torra fläskbitar. Vi lämnade så mycket på tallrikarna att vi blev erbjudna en kartong att ta med det i. Vi avböjde det erbjudandet och gick in till grannen istället. Cold stone creamery, en glassresturang där de gjorde glassen när man beställde. Själva glassen var redan klar men smaken blandades på ett kylbord så när vi beställde en smak som hette "Cookie doughn´t you want some" så lade de upp en kula (stor som två standardkulor i Sverige) vaniljglass och strödde över chokladpluppar, chokladsås och stora bitar av kakdeg som de sedan hackade och blandade runt tills det blev en färdig kula. Om ni någon gång åker till USA borde ni absolut leta upp ett sådant ställe för det är väl värt ett besök!

Som avslutning tänkte jag berätta om något som jag glömde igår. På hotellet där vi bor nu ingår det kvällssnacks så när vi kom igår tog vi varsitt glas vin och satte oss på uteplatsen vid matsalen. När vi hade suttit en stund och värmt oss i solen bestämde vi oss för att gå en sväng längs stranden på sjön som hotellet ligger vid. När vi var påväg tillbaka får Lasse syn på en sköldpadda som simmade förbi. Helt oväntat och hur häftigt som helst att plöstligt se en vild sköldpadda komma simmande. Vilket får mig att tänka på en sak som hände tidigare igår när vi var vid Golden Gatebron. Vi stod vid foten av bron och tittade ut mot Alcatrazön när jag ser något runt och blankt som guppar i vattnet, en säl! Så gullig som bara en säl kan vara simmade den runt där vid pirkanten men innan Lasse hann se den så dök den och simmade iväg så det blev inte ens en bild. Men sköldpaddan blev bevarad på film så den kommer vi minnas.

Fortsättning följer...

Nästan ofattbart att det är sjunde dagen här i USA, vi hann förstås inte vara här så många timmar första dagen så det är egentligen bara sjätte hela dagen här. Jag såg att Lasse hade skvallrat på Facebook om vad som händer idag. Ikväll svensk tid, förmiddag här, ska vi kasta oss in i en lufttunnel och känna på att "flyga" i en minut. Det ska vara samma känsla som när man hoppar fallskärm fast inomhus och mycket närmre marken.

Som jag hittills har stavat fel men nu har jag fått till det! Nu är vi alltså i San Francisco eller närmare bestämt i Oakland som ligger nästan 2 mil utanför stan så det är egentligen en egen stad. Hotellet är riktigt mysigt. Vi hade bokat ett rum som skulle ha City view, till skillnad från water view som kostade lite extra. Men när vi kom fram så visade det sig att det var inte utsikt mot stan utan mot motorvägen så vi bad att få byta, trots den extra avgiften, men de var fullbokade så som kompensation uppgraderade hon oss till en svit utan extra kostnad. Vi har fortfarande utsikt mot motorvägen men det hörs knappt eftersom AC:n brummar inne i rummet. San Francisco är verkligen en cool stad med riktigt branta backar och blomstrande buskar. Vi letade upp den brantaste backen i staden, den är så brant att man måste åka zickzack nerför som i en labyrint av blomsterrabbater. Så stod det åtminstone i guideboken men vissa backar som vi åkte i kändes betydligt mycket brantare, ibland såg det ut som att backen nästan hade 90 graders vinkel. Tur att bilen är automatväxlad för det luktade bränd koppling vid vissa backkrön från stackare som körde manuellt uppför eftersom det dessutom var kö i nästan varenda backe. Vi kommer stanna på det här hotellet en natt till för vi har en del planer för imorgon redan. De kommer jag inte avslöja ännu för jag gillar hybrisen jag får när jag ser hur många som faktiskt vill veta vad det är vi pysslar med här borta. Så: Fortsättning följer...

Tiden har sprungit iväg och det är redan måndag och vi har snart varit bortresta i en vecka. När man tänker på att måndagen snart är slut hemma i Sverige så känns det väldigt konstigt. Det är första gången jag är i ett land med tidsskillnad på mer än en timme. De gånger jag har varit inne på Facebook under helgen och sett att någon har skrivit om fest så har jag trott att det inte har uppdaterats sen kvällen innan men så kommer man på att när vi går upp här börjar folk redan göra kväll hemma... Idag blir det en runda här i Silicon Valley och förmodligen vidare till San Fransisco, solen skiner utan uppehåll varje dag så man behöver aldrig anpassa sina aktiviteter efter vädret. Möjligtvis åt andra hållet än det man är van vid hemma, man kan inte vara ute för länge för då blir man överhettad. Vi får se vad som händer!

Igår spenderade vi hela eftermiddagen i Hollywood, vi började med en promenad längs Hollywood Boulevard även kallat The walk of fame. Det fanns en hel del namn där många man kände igen men även många som jag aldrig har hört talas om som förmodligen är/var amerikanska tv- eller radiokändisar. Vi var såklart tvungna att vara riktigt stereotypa turister och åka på en guidad busstur genom Hollywood och Beverly Hills så vi fick spana in lite kändishem. Många av husen vi kom till var väl dolda bakom buskar, murar och staket, då fick man nöja sig med att se en glimt av taknocken eller skorstenen. Vi var b.la. vid Beckhams hus, The Playboymansion och huset där Michael Jackson bodde när han dog. Turen gick sedan vidare till en utsiktspunkt där man kunde se ut över hela LA och självklart Hollywoodskylten. Som avslutning åkte vi längs Rodeo Drive, där alla tänkbara lyxbutiker avlöste varandra. Längs turen fick vi se en hel del byggnader som har haft betydelse för stadens historia eller som har haft en stor del i flera kända filmer. När vi köpte biljetten till bussturen var det så lång väntetid så vi fick biljetter till Madame Toussauds som kompensation. Så det passade vi på att klämma in innan kvällen kom. Vi avslutade dagen med att fynda billiga skor i vad som förmodligen är den största skoaffär som både jag och Lasse har varit i hittills. Idag har vi förflyttat oss norrut till Santa Cruz, på väg mot San Fransisco. Jag lyckades förstås misstolka kartan på vår gps så vi åkte helt fel väg och resan blev inte alls som vi hade tänkt oss. Det är allt jag kommer skriva om det för nu är vi här, i ett hotell med utsikt mot en vägg. En olycka kommer sällan ensam eller vad brukar man säga? En enda grej som har varit bra sedan vi lämnade LA var när vi åkte förbi en stor ko-farm, hundratals, förmodligen tusentals kor i stora hagar. Fler kor på samma plats än vad jag har sett sammanlagt i hela mitt liv. Nu ska vi sova och hoppas på att det känns bättre imorgon, trots den "misslyckade" bilresan. Fortsättning följer...

Igår hade vi inga planer förutom att Lasse ville åka till flygnördarnas mecka, ett ställe där man kan köpa allt från minsta skruv till förmodligen en flygplansmotor. Vi funderade på att åka till Seaworld och kolla in späckhuggare och sjölejon men när vi upptäckte att det var 16 mil dit, åt fel håll dessutom, fick vi nollställa och tänka om. Det blev istället nöjesparken six flags magic mountain. Ett helt vansinnigt ställe där det enda man åkte var bergochdalbanor och jag kan säga att Balder släng dig i väggen. Kommer aldrig kunna åka en "vanlig" bana igen, här var det högre, snabbare och galnare än jag någonsin kunnat föreställa mig. Ska inte ens försöka skriva ner hur de var för en sån sak måste man ju uppleva själv för att förstå. Kan lämna muntlig redovisning för den som är riktigt nyfiken när vi kommit hem igen. Det hände inte så mycket mer för vi var där till stängning vid 21 och sen var det ca 1 timmes körning till hotellet och vi däckade som klubbade sälar när vi lade oss i sängen. Idag sov vi faktiskt till klockan nio, vilket är rekord under den här resan. Nu har vi intagit frukost och dushat, idag har vi bestämt oss för att ha en avslappnad dag så det kanske blir en sväng till Hollywood för att kolla in walk of fame och möjligtvis en stund på beachen. Vi har bokat två nätter på det här hotellet för att slippa lägga tid på att leta något nytt och sen köra dit det betyder också att jag kommer ha internet ikväll också så jag kan uppdatera här då eller imorgonbitti också Fortsättning följer...

Jag ber om ursäkt för den bristande styckesindelningen i förra inlägget men iphone verkar inte lägga in dem. Hoppas det går att läsa ändå!

Jag ber om ursäkt för den bristande styckesindelningen i förra inlägget men iphone verkar inte lägga in dem. Hoppas det går att läsa ändå!

Nu har dag tre i USA precis börjat och jag ligger fortfarande i sängen här på Ayers Inn. Klockan är bara 05.40 men tidsskillniaden har gjort att vi hittills har vaknat jättetidigt, i Stockholm är klockan redan 14.40. Men jag tänkte börja från början: I onsdags gick vi upp extra tidigt, 06.00, för att komma ut till Arlanda och checka in i god tid för att få bra platser i planet. Något som visade sig vara helt förgäves för vid incheckningen fungerade inte datorerna ordentligt så vi skulle få våra platser vi gaten medan vissa fick platser direkt. Efter några timmars väntan var vi så vid gage då visade det sig att jag fick plats 22C och Lasse 38A, alltså 16rader ifrån varandra! Just då kändes ingenting kul, 9 timmars flygning och inte ens kunna prata med varandra. Deg löste sig ganska bra genom att vi laddade ner ett chat-program till våra telefoner som funkade via bluetooth så vi kunde skriva till varandra ibland. Flygningen gick förvånansvärt snabbt ändå och plötsligt var vi i New York! Vi var lite försenade och när vi kom fram till tullen och såg kön insåg vi att det här kommer bli tight för vårt anslutande flyg som skulle gå om 1,5 timme. Som tur var fick vi tag på en schysst tjej som släppte in oss i kön för amerikaner så vi slapp turistkön. Då gick det fort och sen rusade vi vidare för att hämta och lämna väskor, säkerhetskontroll och ny incheckning. På planet till Vegas fick man ingen mat, till skillnad från flyget innan då de matade oss hela tiden, men det gjorde inget för jag sov största delen av tiden. Las Vegas var verkligen det hav av blinkande ljus och lysande neonskyltar som jag hade föreställt mig. Det var riktigt häftigt att köra in i staden på kvällen. Hotellet vi bodde på, Monte Carlo, var riktigt fint och hade självklart ett jättecasino på bottenvåningen. Där blandades sorlet från alla människor med ett ständigt rasslande och plingande från enarmade banditer. Det fanns även långa rader av bord där Black Jack spelare, roulette fantaster och tärningskastare kunde pröva lyckan. Det enda jag inte lade märke till var något poker bord men de fanns nog där de också. Vi var såklart tvugna att spela lite vi också. Men vi höll oss till de minst avancerade banditerna, när vi kommer tillbaka kanske vi vågar oss på något kortspel. Vi käkade på ett ställe som hette Rock bar där de hade en mekanisk tjur. Vi såg några som testade sina färdigheter men vi höll oss på åskådarbänken. Sen började jetlagen ta ut sin rätt, även om klockan bara var 23 här så var våra klockor 8 på morgonen nästa dag så vi återvände till hotellet, gjorde ett depåstopp i casinot och somnade sedan som små barn på hotellrummet. På torsdagen vaknade vi ca 05.30 så vi kom iväg tidigt. Vi stannade till vid hotellet New York New York för att äta frukost. Hotellet var en kopia av New York inomhus, helt fantastiskt! Men casinot gjorde sig ständigt påminnt för till och med i bardisken fanns det små skärmar så du kunde spela enarmad bandit medan du väntade på din öl. Vi åt på en italiensk resturang och sen drog vi vidare mot Barstow, californien. Där fanns en gigantisk outlet med många kända märken till sjukt låga priser så det blev en hel del fynd, bl.a. varsin resväska. Sen åkte vi till vår slutdestination för dagen: Corona. Vi bor på ett 2 stjärnigt hotell så förhoppningarna var inte så stora menvi blev slagna med häpnad! Hotellet är jättefräscht och riktigt mysigt och kvinnan i receptionen är riktigt gullig. När vi kom fick vi kakor och i matsalen bjöd de på öl, vin, läsk och snacks. De hade till och med en ostmaskin så man kunde få ostdipp till sina chips. Det blev sen en promenad runt området med besök på bl.a. Walmart och ett stort djurvaruhus där man till och med kunde köpa en kattunge, vilket det finns många åsikter om. Kvällen avslutades på en fransk resturang och nu har nästa dag som fortfarande är ett oskrivet blad börjat men nu är det dags för frukost! Det blev ett långt inlägg men jag ska försöka uppdatera dagligen om vi hittar internet. Fortsättning följer...