Trodde att påsken slutade i måndags men icke! Ikväll ska jag på påskfest på MF, den älskade studentkåren ;) Som vanligt uppenbarade sig en garderobskris men den löstes med lite hjälp av Hanna, för en gångs skull gjorde jag som du sa, haha.

För att ta en liten paus från alla förberedelser satte jag mig ner och gjorde en skylt till min ytterdörr, en som ska sitta på insidan. Texten blev inte helt jämn och det kanske bara är jag som ser humorn i den men det är ju mest jag som ska se den =) Är det någon som blir sugen på en egen skylt är det bara att höra av sig, företaget är för tillfället under uppbyggnad och är därför inte lanserat på aktiemarknaden men jag tar emot beställningar ändå ;)

Titta och njut:

Jag har alltid älskat allt med socker i, godis, kakor, bakelser, tårtor you name it! När det gäller godis har jag alltid tyckt bäst om smågodis eftersom man då kan få alla olika smaker. Nu kan jag skippa smågodiset för jag har hittat min favorit.

Nu har hela klassen drabbats av psykoser, ADHD och personlighetsstörningar...Helt otroligt hur påverkad man blir av det man läser. Men det är ju helt klart att man känner igen sig i vissa symtom så jag har väl också en viss personlighetsstörning. Grejen är väl den att alla har ett visst mått av tex narcissism men förmodligen inte tillräckligt mycket för att få en diagnos. Jag till exempel vill gärna stå i centrum och har ett stort behov av bekräftelse och uppmärksamhet, jag är dessutom rädd för att bli lämnad och ensam. Det var tecken på en typ av personlighetsstörning. Men känner vi inte alla så någon gång? Jag tror inte man ska leta efter symtom hos sig själv för då kommer man se att man har nästan alla eller att man åtminstone har haft dem någon gång.
Jag kände en person en gång som helt ärligt påstod att han var bäst och att trots att han var ensam om det han gjorde så var det han som hade rätt och alla andra som hade fel. Nu har jag lättare att förstå när man ser att det kanske var en personlighetsstörning. Som tur är lär man sig att gå vidare och man har dessutom lärt sig en läxa: sätt inte en narcissist tillsammans med en uppmärksamhetstörstande och osäker tonåring, det kan bara sluta i katastrof.

Idag har jag städat klart i mitt gamla rum så jag ger mig själv en klapp på axeln =) imorgon blir det skola och sen jobb så jag kommer få ytterligare en 13 timmars dag. Men sen har jag hela helgen ledig så på lördag tänker jag ta bort alla klockor och göra saker när jag känner för det inte för att man borde göra det vid en viss tid.
Nu ska jag börja lite smått på ett hemligt projekt som bara vissa utvalda kommer bli invigda i, vissa redan imorgon. Om det lyckas kommer jag basunera ut det till alla jag känner men än så länge är det hemligt ;)

Nu har förfallet nått sin gräns, jag tänker inte erkänna vad jag just har ätit till frukost det jag kan säga att det är så onyttigt att både läkare och dietister skulle sätta morgonkaffet i halsen om de såg mig...
Inte heller har jag tränat på hur länge som helst om man inte räknar med i torsdags när jag faktiskt med bravur höll i gympapasset (iaf om jag får säga det själv, haha). Men som texten till en låt jag hörde häromdagen sa: en gång är ingen gång...
Måste ta tag i det här snart, handla lite ordentlig frukost, städa upp här och ordna upp alla adminstrativa uppgifter jag borde se över. Någon som har lite tid över eller som vill byta tjänster med mig? Jag får typ panik av min egen röra så jag byter den gärna mot någon annans ;)
Solen skiner iaf och det känns ju bra, ska snart åka till skolan. Är ju på St:Göran den här veckan, måste leta fram en karta så vi inte virrar omkring där på sjukhusområdet när vi kommer dit.
Nu är det dags att sparka igång dagen på riktigt och få något gjort!

Nu börjar helgen gå mot sitt slut och mycket har man hunnit med, här kommer en liten uppdatering av påskens äventyr:

Långfredag: Började ganska lugnt, var ensam hemma med Lovisa så vi kunde vara som riktigt sega tonåringar hela dagen, jag tror fortfarande att jag är 18, haha. Hade friheten att åka till ICA och handla precis vad vi ville till lunch med mammas pengar, det blev visserligen bara kantarellsoppa och färdiga plättar men ändå...när vi gick där och strosade bland hyllorna eftersom ingen av oss var sugen på någonting och inte kunde hitta något vi ville ha så började en låt spelas på radion. Båda två stannade mitt i gången och bara tittade på varandra med gapande munnar "sjöng de precis det jag tror att de gjorde?" var det första jag fick fram sedan lyssnade vi extra noga och visst var det en konstig text för en låt på en ica-butik. Kort sammanfattat handlade den om att man skulle vara heterosexuell och att man fick skämmas om man var homosexuell. Visst det var väl ingen i personalen som hade valt ut låten men jag kände ändå ett lätt obehag av texten, det kändes lite respektlöst...
Senare på kvällen blev det förfest med en massa tjejer, me like! =) vidare till Palace för att som vanligt äga dansgolvet. No comments på scenen och det är ju alltid kul att kunna säga att man "känner en i bandet", som vanligt tar jag åt mig äran av andras släktband ;)
Träffade en gammal bekant på dansgolvet också =) det tog ett tag, och för hans del kanske några drinkar haha, innan vi riktigt vågade gå fram till varandra. Det gick ju lite snett och sen har vi väl inte ordnat upp det ordentligt efteråt men det kändes som att vi gjorde det i fredags och det var riktigt skönt för det gjorde att kvällen fick en extra touch när vi drog ut på dansgolvet. Hade nästan glömt hur kul vi brukade ha med våra moves och jag hoppas att det blir en nästa gång snart igen :)

Påskdagen: Började med frukost på McDonalds med huvudingrediensen kaffe, lurade även mina medpassagerare att jag hade varit så full kvällen innan att jag fortfarande inte var nykter när vi hämtade upp dem. En lätt känsla av skräck spred sig i bilen tills jag sa att jag skojade men sen fick Lovisa köra iaf eftersom jag varken hade linser eller glasögon så jag inte riktigt hade koll på alla avfarter. Spenderade sedan dagen hos mormor och morfar med den sidan av släkten och en massa mat. Inte så mycket godis dock men det tog jag igen när vi kom hem igen. Avslutade dagen med att somna i soffan, riktigt skönt.

Annandag påsk: Sov länge, åt frukost länge. Gick hem till farmor och farfar eftersom jag lovat att baka en paj till efterätt. När farbror kom dit började vi disskutera varför påsken alltid byter datum från år till år, är det någon annan som undrar samma sak är det bara att fråga mig för nu har vi slagit upp det så jag har full koll. Det blev såklart ännu mer mat och en massa godis. När vi kom hem sa Lovisa att jag såg ut som jag var gravid i 5 månaden, kul...som tur är har det gått över nu.
Eftersom jag hade tillbringat hela helgen inomhus kände jag för en promenad, det var ingen i familjen som nappade på det förslaget. Då ringde jag moster som hade samma problem med sin familj så hon följde gärna med ut på en runda. Riktigt skönt att röra på sig efter att bara ha suttit stilla och ätit hela helgen. Nyss passade jag på att tappa upp ett bad eftersom jag själv inte har något badkar. Fyllde det med riktigt varmt vatten, badconfetti och ett brushjärta. Tände värmeljus, släckte lampan sen kröp jag ner där och myste. Det blev sån temperaturskillnad på vattnet och luften i rummet att det var som dimslöjor som svepte över vattnet. Kändes nästan som en mystisk sjö i någon film. Nu har jag smörjt in mig och tagit på mysuniformen. Tänkte att jag ska sätta på någon film och njuta av tanken att det fortfarande är en hel dag kvar av helgen :)

För första gången på flera veckor känner jag mig helt ledig. Mellan två kurser, påskhelg och ett tåg som går om två timmar för att ta mig ut på landet. Jag drar en suck av lättnad och känner hur lugnet sprider sig inom mig.
Visserligen finns det ett visst mått av stress inom mig inför gympan ikväll som kom lite hastigt på men det är en rolig stress eftersom det är något kul =)
Till och med solen är framme för att förgylla min dag lite extra. Jag vet att många tycker att jag är lite knäpp när jag säger så men kan något så vackert som naturen verkligen vara en slump? Jag vill gärna tro att det är någon eller något som har skapat det, allt är så unikt och så härligt att det är svårt att se hur det skulle kunnat uppstå ur tomma intet...
Jag tvingar inte på dig min tro så länge du inte tvingar på mig din "icketro". Vill du tro på Big Bang är det okej med mig men jag tror på en skapare och att allting är en del av en plan skapad av något större som vi inte kan kontrollera. Man har sitt öde och vissa saker är menade att hända men man kan själv välja vilken väg man väljer dit. Men man kan inte välja sitt öde...

Endorfinerna sprutar, kreativiteten är på topp och jag är full av energi!
Då kan man undra vad jag har gjort för att hitta den stämningen...jo jag har börjat skissa på sommargympan.
Känns lite som en spin off på gårdagens blogg men det är det jag gör just nu och det jag vill "föreviga" i cyber space ;) Jag försökte hålla ut så länge som möjligt eftersom det fortfarande är långt kvar till sommaren men nu efter melodifestivalen kunde jag inte stå emot längre, så många bra låtar, så många stegkombinationer och så mycket tid för att verkligen få till det ultimata passet.

Längtar redan till premiären i juni, ska kolla upp ett passande datum så jag verkligen kan sikta in min väntan på en specifik dag :)

Ibland undrar jag hur alla kan veta vad de vill göra, egentligen inget stort som meningen med livet men hur man kan göra ett val och sedan hålla fast vid det. I torsdags ville jag inte alls bli sjuksköterska längre, i fredags kändes det som att det var mitt kall att bli det och idag funderar jag över om jag ens hör hemma här i Sthlm...Jag tror aldrig att det kommer kännas helt som hemma här. Kanske om man hade en fast bostad (inte studentlägenhet) fast jobb eller ett fast förhållande. Något som håller en kvar, just nu vet jag inte om jag har det...idag känns allt som ett kaos.
Superfånig dramaqueen som tittar på klockan 17.45 och får en tår i ögat för att det inte är jag som har stressat hela dagen för att hitta på steg till Charlotte Perellis "Hero" och för att det inte är jag som är nervös för att jag ska glömma bort alla steg jag just kommit på...det är då jag undrar vad jag gör här. Här i en stad där det förmodligen skulle ta minst två kanske till och med tre dagar innan någon undrade var jag hade tagit vägen om jag halkade i duschen en dag...så kanske det inte är men just idag känns det så.
Har egentligen ingen blues idag, inte före 17.45 iaf, det är gympan som får mitt hjärta att värka mest. Inte det att jag inte saknar min familj men de är så lättillgängliga, det är bara att lyfta luren och ringa eller hoppa på ett tåg och åka ner men gympan...den är på något sätt borta. Jag hör själv hur fånigt det låter men det är en av de få saker som jag aldrig har hoppat av eller tröttnat på, visst ibland har det känts tungt men oftast inte. Det är något som fyller hela mig med glädje och det hoppas jag märks. Det är ju inte under vapenhot jag sitter och komponerar egna pass titt som tätt och mer än gärna hoppar in extra om det behövs när jag är hemma.
Men det är någon annan som har tagit över min plats och ersatt mig. Klart jag är glad att det går bra men samtidigt så är det lite sorgset att se hur enkelt man kan bytas ut utan problem.

Usch vad deppad jag lät nu...men det är jag absolut inte. Eller jo lite kanske för att jag har lyckats tappa bort min cykelnyckel och förmodligen måste klippa upp låset så det blir paj...har letat överallt utan resultat. Men nu ska jag titta på finalen av Singing Bee och glädjas åt att jämfört med vissa så skulle till och med jag kunna bli sångerska ;)

Borde uppdatera om flytten känner jag, kanske lägga ut några bilder men idag har det bara varit för mycket så jag orkar inte...Dagarna bara springer iväg utan att man hinner tänka och jag har fått tillbaka mina buk symtom så kvällarna är inget party direkt...
Party blir det däremot på lördag med melodifestival final och alla bus jag har hittat på för att få mina gäster att rodna, kul kul =)

Nu ska jag ägna mig åt att tycka synd om mig själv en stund för att jag har ont i magen, sen är det ju Grey´s ikväll och Dr. McDreamy brukar hjälpa mot det mesta ;)

Höll nyss på att råka ut för något som verkar vara en förbannelse över vår släkt. Stod på en stol för att lyfta ner högtalarna som stod ovanpå bokhyllan, den första gick bra även om det kändes lite ostadigt en sekund. När jag skulle kliva ner med den andra råkade jag kliva för långt bak på sitsen och eftersom det var en hopfällbar stol vek sig sitsen bakåt. Som tur var fick jag ner den andra foten i tid så det blev motvikt igen annars hade jag gått i min mor och mormors fotspår och fallit handslöst från stolen ner på golvet. Det är inte första gången jag är nära på att ramla ner från en stol eller pall så det är väl egentligen bara att vänta på att falla. Farmor har ju också gjort samma tavla fast då var det en bänkskiva som satt löst om jag inte minns fel. Det ligger altså i släkten att ramla och slå sig när man kliver upp för att fixa något. Har fortfarande lite högre puls när jag tänker på hur nära det faktiskt var. Visst det är inte så högt från stolen ner till golvet men det finns mycket att slå i på vägen ner ändå och golvet är ju ganska hårt.
Hade ju varit praktiskt om jag hade invalidiserat mig för helgen nu så jag inte skulle kunnat bidra med något i flytten. Kan ju iofs låtsas det är ju ingen som ser vad jag gör och även om jag erkänner det här i förväg så är det ju ändå ingen som vet om det faktiskt har hänt eller inte.
Människan är i grunden lat vilket leder till att hon utvecklar en otroligt bra fantasi för att slippa jobba ;)

Jag har hört att det drar mer batteri på mobilen om man har bluetooth aktiverat, undrar om det verkligen är så? Har testat men jag tycker inte det verkar som det men när jag kopplar in min trådlösa handsfree känns det som batteriet tar slut snabbare. Det kanske bara stämmer om man kopplar ihop mobilens bluetooth med någon annan...teknikens under och jag fattar ingenting.

Kanske för att det enda jag gör hela kvällarna är att sitta och klia på mina utslag som så envist vägrar släppa taget, funderar på att lägga mig i intensivsolariumet i 30 minuter. Snacka om att blåsa utslagen när huden faller av så det inte finns någon yta att bryta ut på, hahaha, en plan utarbetad av ett geni.
Var får jag allt ifrån? Som en kul kille skulle ha sagt: Glöggen!

Är mitt uppe i flyttandet, vill helst hålla på och bära hela tiden men det blir lite jobbigt. Man kan säga såhär att mentalt vill jag bära bort allting på en gång för att få ordning på så mycket som möjligt innan familjen kommer så det är dags för möblerna. Fysiskt blir det ju tungt att bara bära och bära även om det bara är kläder så orkar jag inte bära allt på en gång så det blir många turer fram och tillbaka. Men då har jag ju något att göra om dagarna iaf :)

Gick och funderade lite när jag var på stan och köpte en tumstock tidigare idag, blev nästan lite filosofiska tankar. Tänkte det att en människa existerar egentligen inte för en annan om man inte har någon kontakt, även om man känner varandra. Eller kanske rättare sagt en människas liv existerar inte för en annan när den inte är en del av det. Som exempel Lovisa, innan jag flyttade gick hon i skolan, träffade Markus, tränade osv. Jag vet ju att hon fortfarande gör det men det existerar inte för mig. Det hon gör blir bara verkligt för mig när vi pratar i telefonen eller när jag är hemma. Samma sak är det för henne, det jag gör existerar inte i hennes värld när vi inte pratar med varandra. Hon har ingen aning om vad jag gör i min vardag lika lite som jag vet vad hon gör i hennes. Tror knappt att det är någon som förstår mitt flummande men det är just det som gör att det blir filosofiskt, det finns egentligen ingen logik.
Då kan man ju undra varför jag ens kom in i de här tankebanorna. Det har mest att göra med mobilkontakter egentligen när man skickar ett sms som man inte får svar på eller när man väntar på att någon ska höra av sig som inte gör det. Då ska man tänka på att även om det enda man själv tänker på är det sms:et eller den personen så har man ingen aning om vad som pågår i den andra personens liv, även om det är någon som man känner väldigt väl. Just då kanske personen inte hörde mobilen och sedan är så upptagen med saker den gör varje dag som du inte vet om att han eller hon inte tittar på mobilen fören flera timmar senare. Man vet inte vad en annan människa har för planer varje dag, varför den kanske inte ringer fast det var jättelänge sen ni pratade och det faktiskt är du som har ringt de senaste gångerna. Känner att det bara blir mer och mer flummigt men jag tycker på något sätt att det är spännande att tänka på.
För att försöka förenkla det om det är någon som har en önskan att förstå så kan man säga att om man känner någon tex. en kompis, en partner (som man inte bor tillsammans med) eller någon i klassen/på jobbet. När man känner varandra så är man en del av den personens liv men resten av den personens liv, alla andra delar, ser likadana ut oavsett om du finns kvar eller försvinner ur personens liv. Det fortsätter precis som vanligt, jag tycker på något sätt att det är fascinerande eller spännande på något sätt medan förmodligen 97% av övriga befolkningen tycker att det är knäppt att ens reflektera över det.

Jag är inte flummig, bara gulligt knasig ;)

Det gick inte så långt för Daniel i gårdagens melodifestival. Jag vill inte säga att det inte gick bra för det tyckte jag absolut att det gjorde, han hade en bra låt och gjorde ett bra framträdande men han hade för tufft motstånd...
Nu hoppas jag bara på att min favorit går vidare från andra chansen så jag har lite att hoppas på i finalen, om Linda Bengtzing vinner är det också helt okej.
Det blev lite utgång igår iaf till min stora lycka :) hade inte varit helt fel att stanna hemma heller men jag var verkligen sugen på att gå ut. Trots att musiken inte var den bästa enligt mig eftersom det var kanske 2-3 låtar man kände igen på 2 timmar så var det otroligt kul. Med rätt sällskap kan man ju gå till vilket ställe som helst och ha kul iofs. Det var lite roliga människor där iaf så jag fick byta danspartner några gånger även om jag varje gång hoppades på att bli "räddad" ur situationen. Men det är tydligen bara tjejer som förstår varandras blickar och signaler så jag fick snällt valsa vidare med min franska kavaljer som visserligen tyckte att min skönhet var magisk och det var väl lite gulligt kanske. Men när man får gå hem med den hetaste killen på stället så slår ju det alla komplimanger. Trodde iofs ett tag att jag skulle få åka hem själv när han blev uppraggad på dansgolvet. Hade det inte varit så att ragget var en indisk kille som inte var längre än jag så hade jag nog övervägt att gå ut och ringa en taxi. Men som tur var så var jag mer attraktiv än honom så jag fick tillbaka mitt sällskap.
Jag kan inte återge hela kvällen för det skulle bara bli ett superlångt inlägg som inte ens skulle vara hälften så kul för de som inte var med som det var för mig. Men jag kan säga att det var länge sen jag skrattade så mycket under en utekväll. Det känns som jag fick energi för flera veckor framöver, iaf så jag kan hålla mig utan problem till långfredagen haha.

Nu ska jag väl bege mig ut i köket och fixa lite mat, sen ska jag sätta mig och bara njuta av helgens sista dag. Kommer nog tänka tillbaka på gårdagen med ett leende hela veckan tror jag =)

Ikväll gäller det, deltävlingen vi alla har väntat på. Visserligen kan jag väl inte räkna mig till Daniels närmaste vänner, kanske inte ens vänner utan snarare bekant men iaf. Vi hälsar ju när vi träffas haha.
För mig har det inte så stor betydelse, jag vill absolut att han ska gå vidare till Globen ikväll och självklart sopa banan med de andra bidragen när han väl är där!

Jag är så partysugen idag, om jag fick välja skulle jag gå ut efter melodifestivalen och dansa hela natten. Troligtvis lär inte min önskan slå in så jag får väl sätta på lite skön musik på hög volym och dansa järnet innan mitt sällskap kommer så kanske jag kan stilla den värsta abstinensen.

The Disco Dramaqueen tackar för den här gången!

Man kan tycka att jag borde vara trött på fredagkväll efter en fulltecknad vecka som avslutades med ett tufft träningspass men icke!
Här sitter jag, klarvaken utan en enda trött cell i kroppen och med utslag över hela benen. De här utslagen har blivit en följetong i mitt liv de senaste två veckorna. Inte en bra följetong som Seinfeldt eller Vänner utan mer som Våra bästa år. Först tycker man att det är helt okej, lagom långt och man hinner inte tröttna innan det är slut men efter ett tag så är det så förutsägbart att man nästan kan säga replikerna innan de blir sagda i rutan. Men varje dag är ett nytt avsnitt i min egen dokusåpa och jag hoppas att nästa avsnitt inte innehåller några utslag.