Idag ska jag försöka skärpa till mig och åstadkomma något med mitt skolarbete. Jag har ju en helt ny morot som motiverar mig att bli klar nu! Dessvärre kan inga morötter i världen få mig att förstå vad det är jag faktiskt ska skriva. Jag ska unna mig själv en stund i solen på en parkbänk med min bok så jag får lite frisk luft och väcker hjärnan ordentligt. Sen ska jag sätta mig ner och verkligen anstränga mig för att få något gjort, självdiciplin är inte min starka sida. Men eftersom jag har klarat mig tidigare trots att det har känts omöjligt så kommer jag nog klara mig den här gången också :) Förresten! Idag kan jag säga att näst nästa vecka åker jag hem...läskigt hur fort tiden går.

Det har mest handlat om lathet att jag inte har bloggat på flera dagar. Min tanke sist jag satte mig ner och började skriva var att lägga upp lite bilder från mina London resor men uppladningen var så seg att mitt tålamod inte riktigt höll. Nu började jag från andra hållet och laddade upp bilderna först samtidigt som jag kunde pyssla med annat och då gick det bättre. Har fått frågan från flera håll om jag är klar med mina skolarbeten...nej det är jag inte! Jag vet att jag har haft hur mycket tid som helst på mig och att de skulle kunnat varit klara för länge sen men nu är det inte så. Det beror väl också på lathet antar jag och tidsoptimism. Tror att de flesta har förstått det vid det här laget att jag är inte den som kommer först till kalaset precis, haha! Men att jag aldrig stressar gör också att jag inte är så bra på att hantera stress när den dyker upp. Trodde i en hel vecka att jag hade extrem hemlängtan så det var därför jag kände mig så uppskruvad och orolig. Men när jag tänke efter så var det ju så kort tid kvar tills jag ska åka hem så det kändes inte som ett problem. Då blev jag lugn i ca fem minuter och sen började jag vandra igen, jag gör det när jag oroar mig vandrar fram och tillbaka. När jag tänkte efter vad det var som egentligen oroade mig så var det ju skolarbetena som ligger och väntar. Har tagit tag i det lite grand nu och börjat lite här och lite där. Jag har all fakta som behövs men jag vet inte hur den ska presenteras och kontaktläraren verkar vara omöjlig att få kontakt med och det gör ju inte saken lättare.

Men idag fick jag veta en otroligt kul grej, ni vet när något är så kul att det känns som att hjärtat stannar och man får svårt att andas? Tänker hålla lite på vad det är tills det är helt klart, det finns några som redan vet för det blev ett par samtal innan jag kunde hejda mig själv. Det är ju ändå Mig vi pratar om här så viss förståelse måste det finnas ;) Det är ingen hemlighet egentligen men man ska ju inte ropa hej innan man är över bäcken så jag håller på det tills jag vet säkert. Det gjorde iaf min dag ljusare även om jag längtar ännu mer efter att åka hem nu...

Här kommer nu en kort bildkavalkad från London:

Snart snart kommer familjen, bara en halvtimme kvar ungefär. Jag har städat och tvättat så det ska vara fint här när de kommer. Det enda problemet, som är exakt samma problem jag hade när Lasse kom, är att tvätten inte torkar i torktumlaren. Vet inte varför och jag sa till en gång men andra gången orkade jag inte bry mig så nu hänger det tvätt i hela rummet. Elementet är på för fullt för att kunna torka tvätten lite snabbare men det verkar inte hjälpa. Så trots mina ansträngningar att göra det fint så kommer det ändå se stökigt ut *suck* mitt ordstäv har än en gång visat sig stämma "man har inget för att man gör sig till". Så kan det gå ibland, nu är det dags att vända på lakanet på elementet...

Personligen har jag aldrig haft drömmar om att åka ut i rymden men självklart skulle det vara coolt om man kunde det! Om några år så kommer det vara möjligt att åka på en "turist-rymdresa" från Esrange i Kiruna. Men smakar det så kostar det ca 1,7 miljoner kronor ligger biljettpriset för 2,5 timmars färd på just nu. Mycket pengar tänker nog vissa medan andra tänker "vad väntar vi på! Var kan man boka biljetten?" Det är säkert en upplevelse som ger minnen för livet och om några år kanske jag kommer skriva ett blogginlägg om min första rymdresa...

Ja det är jag, inte ens en gnutta trött. Visserligen är klockan bara halv tio här så det är ju ingen katastrof men jag ångrar lite att jag sov till klockan två idag. För de som inte vet så har jag jobbat natt så det är inte så många timmar i sig men det försenar ju somnandet ikväll några timmar...men men jag får väl tvätta eller något annat kul.
Skulle egentlgen kunna skriva lite på mitt skolarbete men jag behöver hjälp av någon som vet hur man skriver en hemtenta där man ska formulera egna frågeställningar. De kan inte låta oss läsa old-school i 5 terminer och sen kasta in en PBL tenta sista terminen. Speciellt inte till mig som är så old-school som man bara kan bli åtminstone när det gäller plugg annars är jag ganska nytänkande och experimenterande. Det är så man lär sig i livet, hur skulle jag annars kunna veta att det är en flopp att använda päron Loka som groggvirke?

Börjar inse vad det faktiskt är som kommer att hända när jag kommer hem och jag börjar bli lite rädd...
Vill jag verkligen bli sjuksköterska? Passar jag som det? Tänk om det går åt skogen redan på första sommarjobbet.
Jag kan redan nu räkna upp olika saker som alla skulle svara på de frågorna och ja, jag vet att det blir bra när jag väl kommer dit och jag vet att jag faktiskt har koll på läget och inte kommer döda en patient bara genom att komma in i salen.
Men ändå ni måste förstå att för en person som har gått i skolan i 15 år, halva mitt liv närmare bestämt och då kommer jag inte ens ihåg så mycket från de första 5 åren, för mig är det en stor omställning och det är bevisat att människan är rädd och tar gärna avstånd från det hon inte känner till. Lite så känns det för mig, jag har målat upp en drömbild av hur det kommer vara att jobba och verkligen vara ledig när jag kommer hem, aldrig ha arbeten att skriva eller tentor att plugga till. Självklart kommer det vara underbart i början, men vad händer när sommaren är slut? Det känns ärligt talat lite läskigt när jag tänker på att den här sommaren är inget sommarlov utan jag ska fortsätta jobba i höst också och resten av mitt liv...aahhh!! Jag är vuxen nu och jag vet inte om jag är redo! Jag ska fråga mamma vad hon tror nästa gång jag är hemma hos dem och startar dagen med en mugg oboy framför disney channel ;) Nu ska jag lyssna på Forever young och våga vägra växa upp, haha!

Eftersom jag jobbar natt den här veckan så passade jag på att njuta av solen idag igen, gäller ju att passa på så kinderna får lite färg. Har redan läst ut boken jag började på igår, Marley och jag, den går på bio nu så jag hoppas att den fortfarande gör det när jag kommer hem till Sverige igen för då ska jag gå och se den. Självklart skulle jag kunna se den här också men jag har gjort en ansats till att gå på bio i Bournemouth men det tar emot för mycket att gå själv, jag vet inte varför men jag har fått för mig att det inte är kul. Under min tid här så har jag insett att mycket som är kul får ett visst dunkel över sig när man gör det ensam. För mig är det så iaf men så har jag ju aldrig varit särskilt bra på att leka själv heller, vet att mamma har berättat att jag ville ha uppmärksamhet och sällskap hela tiden medan Lovisa pysslade omkring själv. Nu är det väl lite ombytta roller eftersom jag bor själv och hon brukar ringa till mig när hon är ensam hemma men jag har fortfarande svårt att roa mig på egen hand. Det blir mycket roligare om man har någon att dela det med, därför ska det bli så kul när familjen kommer på torsdag. Jag har redan delat med mig lite av "mitt" England till Lasse men eftersom vi kommer stanna en dag längre här nere den här helgen än vad vi gjorde kommer de hinna se mycket mer av det som jag kallar hemma tänkte jag skriva men det gör jag faktiskt inte. Stockholm är hemma, Gusum är hemma hemma men Poole...ja det är bara Poole inte ens när vi var i London benämnde jag det som hemma. När jag skulle boka biljetten var det tillbaka till Poole inte tillbaka hem.
Trots solsken och varma dagar så har jag verkligen förstått innebörden i uttrycket "borta bra men hemma bäst". Jag hade stora planer på att åka över till Norge ett halvår eller så för att jobba och tjäna ihop pengar för att betala tillbaka studiebidraget. De tankarna är helt borta nu, jag har hellre skulder några år extra och spenderar tiden med de jag känner och älskar än att göra en sån här resa till. För även om jag klarar av det mentalt utan problem och jag känner att jag växer för varje dag så skulle mitt hjärta inte klara av det igen. Jag vet inte hur många känslomässiga hjärtinfarkter jag har haft sen jag kom hit, när jag saknar alla så mycket att det gör fysiskt ont. Jag längtar hem och jag är redo att åka hem när den dagen kommer, jag kommer aldrig ångra att jag åkte och jag skulle inte vilja åka hem nu men om en månad...då kliver jag på planet utan att tveka!

Det finns hur mycket som helst att berätta om London men jag sparar det tills jag kommer hem. Jag är inte tillräckligt bra på att skriva för att göra helgen rättvisa och det är ju kul om man har något kvar att berätta när jag kommer hem och inte avslöja allt här ;)
Idag har varit en riktigt härlig dag, solen har strålat och jag kunde sitta i kjol och t-shirt i parken och läsa i flera timmar. Kändes verkligen som en batteriladdare och det behövdes. Tiden har hunnit ifatt mig nu och istället för att ha panik över hur lång tid det är kvar tills jag ska åka hem så har jag panik över hur kort tid det börjar bli. Missuppfatta mig rätt nu, självklart vill jag åka hem och kan knappt vänta tills jag får träffa alla igen men jag har så mycket skolarbete kvar att tiden verkar bli knapp. Då kanske man kan tycka att det var dumt att sitta ute och läsa halva dagen istället för att sitta inne och skriva. Men jag unnade mig den här dagen för det är inte varje dag man får njuta av solen som jag gjorde idag och kvällen är fortfarande ung så jag hinner gå igenom lite innan jag ska sova. Mitt mål är att vara klar med arbetet som jag håller på med nu när familjen kommer på torsdag och det ser inte helt omöjligt ut. Ett steg i taget så kommer man fram så småningom.
Det är ungefär en timme kvar tills solen går ner här nu och den ska jag ägna åt att packa väskan som jag ska skicka med hem till Sverige nästa helg sen blir det skolarbete!