En tyst dag idag...

Jag har nämligen ingen röst kvar...
Vet inte vad som har hänt men i fredags började jag bli hes under eftermiddagen sen blev det bara värre och värre, igår gick det ganska bra men idag är det en blandning av viskande och målbrotts toner när jag försöker prata. Har än så länge inte sagt så mycket för övriga familjen är ute med hunden så jag har bara "testat" rösten lite för mig själv, dricker te nu för att se om det kan mjuka upp stämbanden lite. Min teori är att det beror på pollenallergi eftersom jag inte har några andra förkylningssymtom, om det inte är något virus som har satt sig bara på stämbanden. Får väl se hur det utvecklar sig, hoppas att jag kan ha sista gympapasset imorgon för det är ju inte bara sista för terminen för min del är det ju också sista passet som ledare på ett tag framöver.

Igår var en bra dag, vi gick hem tidigt från Puls i fredagskväll för det var bara konstigt folk där så jag kunde vakna utvilad på morgonen. Träffade Cissi och Vincent för en fika på stan, hon fick även se lilla Gunnars (projektnamnet på bebisen) första porträtt. Sen blev det såklart en del bebisprat och namndiskussioner, försöker ändå hålla mig lite till andra samtalsämnen också så man inte glömmer bort att man är en egen person också inte bara blivande mamma.
Vi hade visserligen ett litet bakslag när vi stannade på Donken i Hageby eller Mirum som man tydligen ska säga nu. Valde helt fel kö och fick vänta så länge på maten att både jag och Lovisa höll på att få ett psykbryt. Sedan blev det en lugn eftermiddag i Bergshyddan.

Bästa på hela dagen var kanske ändå när Loreen sjöng Sverige till en vinst i Eurovision!!! Något som inte har hänt sedan 1900-talet (1999) så nu hoppas jag på att nästa års final går i Globen så vi enkelt kan åka och titta. Har redan sagt till mamma att vi vill ha barnvakt då och hon gick med på det. Vet inte om hon halvsov och bara sa ja till allt men ett löfte är ett löfte ;-)

Idag blir det ännu en tur till Bergshyddan för lite morsdagsfirande sen kanske jag kan lägga upp en bild på tröjan som jag har stickat till mig för mormor ska hjälpa mig att sy ihop den.

Som avslutning vill jag rikta en extra tack kram och puss till min älskade sambo som körde 16 mil för att titta på finalen med mig fast han var tvungen att åka klockan 7 imorse igen. Du är bäst!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0